Narkotikans väg till Norge
Över gränsen från Sverige till Norge kan smugglare enkelt transportera droger. Journalen har granskat smugglarna, deras metoder och myndigheternas arbete.
Det är förmiddag. Jens har kört i två timmar och närmar sig nu den norska gränsen. Nära tullstationen stannar Jens den röda Golfen, kliver ur bilen och spanar in bemanningen vid gränsstationen. Kort därefter blir han stoppad av polisen.
Polisen öppnar bakluckan på den röda Golfen. Där finner de svarta sopsäckar förslutna med silvertejp.
Sopsäckarna innehåller 5 000 MDMA-tabletter och närmare fem kilo amfetamin.
Jens, som i själva verket heter något annat, är en kurir i ett gäng med kopplingar till organiserad brottslighet i Sverige. Hans fall är inte unikt, utan ett av många exempel på hur den organiserade narkotikasmugglingen mellan Sverige och Norge går till.
Journalen har tagit del av hundratals domar som rör smuggling, både från svenska och norska domstolar. I Norge är det domar som går under §232 i Straffeloven, och i Sverige är det domar med rubriceringarna narkotikasmuggling, grov narkotikasmuggling och synnerligen grov narkotikasmuggling. Ur dessa har vi rensat bort dem som inte direkt rör smuggling från Sverige till Norge, vilket lämnade 36 domar.
De norska domarna har vi inledningsvis hittat på den offentliga databasen Lovdata. I domarna har det hänvisats till tidigare ärenden, som vi sedan också kartlagt. Vi har kontaktat de tingsrätterna och fått ut domarna oanonymiserade.
Från svenska domstolar var det enklare. Allt som krävdes var att mejla och begära ut samtliga domar med rubriceringarna. Vid vissa domstolar var det alldeles för många, och då har vi fått begära ut ett antal åt gången.
Därefter har vi gått igenom materialet för att få ut den data som är underlag för artikeln. Av de 36 domarna är fem stycken svenska och 31 norska.
Journalen har granskat 36 domar som rör narkotikasmuggling från Sverige till Norge och kartlagt smugglingsvägarna, personerna bakom och deras metoder.
Spåren leder till internationella och väl organiserade kriminella ligor, som utför smugglingen på ett beräknat och systematiskt sätt.
Bakom domarna finns många olika livshistorier. Många är yrkeskriminella med tunga belastningsregister. Andra är tidigare laglydiga medborgare som säger sig ha hotats eller lurats till att utföra smuggling på uppdrag av högre uppsatta i ligorna.
I de flesta domarna är det kurirerna som döms, medan anstiftarna sitter tryggt utomlands.
Vår granskning ger en bild av en undre värld som omsätter enorma summor pengar på bekostnad av de norska och svenska samhällena. Den visar också tecken på att myndigheterna, som har i uppgift att hindra smugglingen, har svårt att kontrollera gränsen.
Från de 36 domarna har vi sammanställt statistik om vilken roll de dömda har haft i smugglingen, varifrån de kommer, hur gamla de är, vilka straff de har fått, hur mycket de har smugglat, vilka transportmedel som har använts och var på gränsen de har passerat.
De elva dömda personerna som bor i Sverige sticker ut ur flera aspekter. De är i snitt yngre, befinner sig längre ner i smugglingsnätverken och får därför kortare straff än de dömda från andra länder. De är i snitt 30 år medan genomsnittsåldern bland alla dömda är 40 år. Bara en av de nio anstiftarna bor i Sverige. Åtta av de har dömts som kurirer och två som förare i följebilar som används för att till exempel distrahera tullen eller polisen. Det är svårt att göra statistiska jämförelser av strafflängderna eftersom personerna ofta döms med flera olika brottsrubriceringar och då mängden narkotika påverkar strafflängden, och även ålder på den som döms. Men personerna från Sverige får i regel kortare straff än genomsnittet.
De dömda som bor i Norge är oftare anstiftare. Sex av de dömda är anstiftare, femton är kurirer och en är dömd för att ha tagit emot smugglad narkotika. De är i snitt 41 år och får vanligtvis längre fängelsestraff än de från Sverige.
När det gäller dömda som är bosatta i andra länder än Sverige och Norge, i så kallat tredjeland, är det en som är dömd som anstiftare, två för att ha suttit i följebilar, en för att ha tagit emot narkotikan och tjugo som kurirer. Genomsnittsåldern är 44 år och de får i regel längre straff än de som bor i Sverige och Norge.
Av de dömda var fyra kvinnor. En av kvinnorna var kurir, två dömdes för att ha suttit i följebilar och en för att ha tagit emot narkotikan, vilket innebär att de har fått betydligt lägre straff än männen. Tre av kvinnorna är bosatta i Sverige och en i Norge.
Norge – en lukrativ marknad
Narkotikahandeln är en viktig del av verksamheten för de kriminella nätverken. Gängen får tillgång till allt mer narkotika och behöver utvidga sin verksamhet för att få ut allt till köparna.
– Arbetskraftsbehovet på narkotikamarknaden har ökat och så har vi en annan typ av narkotikastruktur i dag. Det sker en organisk tillväxt av kriminella nätverk via narkotikahandeln, säger Katharina Tollin som har studerat narkotikaförsäljning och gängkriminalitet som utredare på svenska Brottsförebyggande rådet.
Narkotikapriserna är betydligt högre i Norge än i Sverige, och konsumtionen ökar. Därför är det en attraktiv marknad för kriminella ligor från Sverige och andra länder som gör en stor vinst på den norska drogmarknaden.
– Det är starka marknadskrafter som ligger bakom smugglingen. Narkotikakriminaliteten är också en av drivkrafterna bakom andra typer av kriminalitet, säger Terje Kammen, chef för utredningsenheten på Trøndelag polisdistrikt.
I Sverige har priserna på cannabis, kokain och amfetamin sedan 1988 sjunkit betydligt, enligt Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, CAN. Amfetamin har blivit nästan 80 procent billigare medan priserna på kokain och cannabis har halverats.
Oslo kommun sammanställde för två år sedan priserna på olika droger på stadens gatumarknad. Efter att ha omvandlat de svenska priserna till norska kronor, enligt växelkursen 1 SEK = 1,06 NOK per 22 maj 2025, blir det tydligt att prisskillnaden på cannabis och amfetamin är stor.
Även narkotikakonsumtionen i Norge sticker ut. Enligt EU:s narkotikamyndighet EUDA var halten av kokain i avloppsvattnet högre i Oslo än i någon annan skandinavisk stad år 2024. Halten kokain har tredubblats på fyra år. Norge var även ett av länderna som hade högst förekomst av både amfetamin och cannabis i avloppsvattnet, tillsammans med länder som Nederländerna, Belgien och Spanien. För smugglarna är Norge alltså en attraktiv marknad som ökar i storlek.
Vägen till Norge
Den snabbaste landvägen mellan kontinenten och Norge går genom Sverige som har blivit ett transitland för drogsmuggling i norra Europa, enligt svenska myndigheter.
“Den största delen av narkotikan transporteras landvägen till Norge, gömd i transporter med laglig last,” skriver Kjetil Tunold, chef för enheten för organiserad brottslighet på Kripos, i ett mejl till Journalen.
Via de granskade domarna har Journalen kunnat kartlägga vilka smugglingsrutter och metoder som används. Ofta hämtar lastbilar upp stora mängder droger i södra Spanien eller Nederländerna. Därefter går resan upp genom Europa. Det är enkelt för smugglarna att ta sig in i Sverige, antingen med färja från Tyskland eller över Öresundsbron från Danmark. Sedan fortsätter resan upp mot Norge.
“Nätverken köper i stor utsträckning transport- och logistiktjänster från transportföretag, varav många är östeuropeiska bolag.” skriver Kjetil Tunold.
I de domarna vi gått igenom framgår i vissa vilket transportmedel som använts vid gränspasseringen. I 16 av fallen användes personbilar, i 8 lastbilar och i 3 användes tåg. Bland de granskade domarna finns dessutom exempel på män som vandrat över fjället med stora mängder narkotika i sina ryggsäckar. Andra har dragit narkotika över gränsen med släde eller smugglat med båt.
Google maps visar att det finns 73 bilvägar mellan Sverige och Norge. Utöver dessa har vi funnit 20 stycken mindre skogsvägar, men vi misstänker att det finns betydligt fler som inte syns på satellitbilder.
|
|
|
|
|
|
Att ha koll på alla småvägar är svårare för myndigheterna, enligt Roger Nilsson, chef vid svenska Tullverkets station i Hån
– Det krävs så oerhört mycket personal för att ha en bra täckning efter den här gränsen. Den är så oerhört lång och väldigt besvärlig att bevaka, säger han.
Trots att det är svårt försöker ändå tullmyndigheterna bevaka gränsen. De har tullstationer vid nio av bilvägarna och de resterande 64 vägarna är bevakade med kamera på den norska sidan. Kari Klævold, chef för operativa avdelningen vid gränsenheten på Tolletaten, bekräftar i ett mejl till Journalen att myndigheten har kameraövervakning av alla vägar som leder in i Norge från Sverige.
Kamerorna läser av registreringsskyltarna på alla fordon som passerar gränsen. Tolletaten kan söka efter registreringsnumren i sina underrättelsesystem och svenska register för att få information om fordonet och om det har varit involverat i narkotikasmuggling tidigare, enligt en studie från OsloMet.
Enligt Kari Klævold gör den långa gränsen och den stora mängden trafik från Sverige att det är svårt att kontrollera hela gränsen. Dessutom blir smugglarna allt mer kreativa.
“De kriminella nätverken letar alltid efter hålen. Smugglarna blir ständigt mer innovativa, riskbenägna och anpassningsbara. Vi ser att smugglarna i större utsträckning utnyttjar den lagliga varuhandeln, ofta utan att transportören vet om det.” skriver hon.
Här sker smugglingen
De vanligaste vägarna där smugglare stoppas är vid gränsövergången Svinesund på E6 och övergången mellan Charlottenberg och Magnor. I vimlet av bilar och fordon är det enkelt för smugglarna att smälta in, och med sina begränsade resurser har tullen och polisen inte möjlighet att undersöka tillräckligt många fordon.
– Det är ju en väldigt, väldigt liten del om vi lyckas få tag på någonting. Vi kommer inte att lösa några problem med de små resurserna vi har. Det kanske blir lite jobbigare för nätverken, det är nog den nivån vi får lägga oss på, säger Joakim Kristiansen som är chef för en helt ny polisstation på gränsen mellan Magnor och Charlottenberg. Där jobbar både norsk och svensk polis för att lättare kunna samarbeta vid gränsen.
Journalen har skickat ut en enkät till närmare hundra hotell och campingplatser på den svenska sidan av gränsen, med frågor om de någonsin misstänkt narkotikasmuggling i området. En som har sett tecken på misstänkt narkotikasmuggling är Andreas Sandström. Han jobbar på ett lägenhetshotell två kilometer från gränsen i norra Sverige. Andreas berättar om hur bilar från Baltikum eller Polen med jämna mellanrum kör in på parkeringen utanför hotellet, ofta på hösten när det är mörkt och färre människor är i rörelse.
– De verkar flytta över grejer mellan bilarna. Känslan är att det är någonting skumt. Det har slagit mig att det inte är några problem att ta grejer över gränsen. I stället för att ta bilen så kan man gå över gränsen och det är ganska enkelt, säger Andreas Sandström.
‘Spanjorerna’ - organiserad smuggling från Sydeuropa
Förra året dömdes två brasilianska och en spansk medborgare för grov narkotikasmuggling efter att ha fört in drygt 78 kilo cannabis från Spanien till Sverige. Narkotikan levererades via fraktföretag till Värmland och skulle sedan vidare till Norge. Under falska namn och med ett påhittat företag hyrde de stugor och bilar nära gränsen. Polisen hann ta dem innan de passerade gränsen. I svenska hovrätten dömdes de till 5 år och 6 månaders fängelse och utvisning.
Lastbil och stuga hyrd av smugglarna. Foto: Polisen 
Beslag på 78 kg cannabis. Foto: Polisen
Vi har i vår granskning kartlagt både de dömda smugglarnas medborgskap och var de är bosatta. Detta eftersom flera av de dömda bor i länder där de inte är medborgare.
I de 36 domar vi har gått igenom var 35 av 62 av de dömda personerna medborgare i tredjeland. I nio ärenden är de dömda norska medborgare. I bara fem ärenden är de svenska medborgare. Många andra är från Polen, Litauen, Rumänien och andra länder i Östeuropa.
Att nätverken är internationella och rör sig fritt över landsgränserna innebär stora utmaningar för polis- och tullmyndigheterna. Smugglingsnätverken lider inga stora förluster om bara kuriren åker fast. Verksamheten kan fortsätta styras från andra länder och nätverken hittar alltid nya personer som är i behov av pengar eller som kan hotas till att smuggla.
– Att stoppa smuggelrutterna kommer bara att innebära mer engagemang hos nätverken för att hitta nya smuggelvägar, säger Christian Berge som är samordnare för insatsen mot kriminella nätverk i Øst politidistrikt.
Långt ifrån allt tas i beslag
2024 föll domen i en av Norges största narkotikahärvor någonsin. Sju personer dömdes till fängelsestraff på upp till 21 år för att mellan 2020 och 2022 ha smugglat och hanterat över 3 ton cannabis, 90 kg kokain, 90 kg heroin och 330 kg amfetamin. Totalt rörde det sig om narkotika till ett gatuvärde på 750 miljoner norska kronor. Tingsrätten konstaterar i domen att verksamheten hade starka kopplingar till organiserad brottslighet i bland annat Nederländerna och Marocko.
Den beslagtagna narkotikan i de 36 domar som Journalen har gått igenom är, utifrån gatupriserna i Oslo, värd över 4,3 miljarder kronor på den norska marknaden.
I arbetet vid gränsen ansvarar de båda tullmyndigheterna för kontrollen av varor medan polismyndigheterna ansvarar för att kontrollera personerna. Tullmyndigheterna i både Sverige och Norge för statistik över hur stora beslag de gör varje år. Även om statistiken inte bara anger beslagen vid den norsk-svenska gränsen, utan den totala mängden beslagtagen narkotika i hela landet, så säger den ändå en del om myndigheternas arbete, och hur mycket narkotika som flödar ute i samhället.
Tolletaten har de senaste tre åren beslagtagit allt mindre cannabis varje år men mer amfetamin. Beslagen av kokain och heroin ökade under 2023 jämfört med 2022 för att sedan minska igen under 2024. Den kraftiga toppen 2023 beror på några ovanligt stora beslag det året.
Tullverket har i stort sett fördubblat de årliga cannabisbeslagen under de två senaste åren jämfört med åren innan. Även av kokain och amfetamin har beslagen ökat kraftigt de senaste två åren. Heroinbeslagen minskade däremot med över 85 procent från 2020 till 2024.
Trots att mer narkotika fastnar i kontroller längs gränsen ökar tillgången på marknaden, enligt flera rapporter från både tull och polis.
– Även om vi är väldigt effektiva så är det sällan som våra beslag får någon jättepåverkan på marknaden och marknadspriserna. Ofta pågår smugglingen som vanligt och det är ju också ett tecken på att det finns ett rejält flöde av narkotika, säger Tony Magnusson som är chef för Kontrollenhet väst på svenska Tullverket.
Anstiftarna går fria
Jens sitter i förhör med polisen. De frågar honom om tidssamband, vänskapsrelationer och uppsåt. Jens svarar ofta att han inte minns. Då kommer polisen med teknisk bevisning från Snapchat-konversationer, mobildata och kamerabilder, vilket tvingar Jens minnesbild att bit för bit klarna.
En enig tingsrätt dömer Jens till fyra år och sex månaders fängelse för grovt narkotikabrott. Åtta andra som varit inblandade döms också till fängelsestraff. Polisen är dock övertygad om att fler ligger bakom smugglingen. De har bevis som pekar mot ett kriminellt nätverk i Uppsala. I förhören försöker polisen enträget få fram namn, men Jens och de andra som döms håller tyst. Senare under huvudförhandlingen framgår att de fått hot riktade mot sig och sina familjer.
I sex av de 36 domar som Journalen granskat har anstiftarna identifierats och kunnat dömas. I dessa fall har de kunnat identifieras med hjälp av knäckta krypterade chattar. De har gripits utomlands och kunnat utlämnas till norska myndigheter. I bara två fall har de varit på plats i Norge.
Enligt Kjetil Tunold på Kripos är det svårt att få fram tillräckliga bevis mot anstiftarna, oavsett om de sitter i Norge eller andra länder.
“De håller sig generellt i bakgrunden. För att kunna bevisa deras inblandning måste vi fånga upp kommunikation som styrker deras medverkan, eller att kurirer och andra inblandade pratar om dem i förhör, i den mån de vet vem anstiftaren är.” skriver han.
‘Inga kommentarer’ – Den svenska tystnadskulturen
Kurirerna är rädda för att berätta om vem som gett dem uppdrag. I domarna som Journalen granskat har ingen av de dömda avslöjat vem som ligger bakom smugglingen. När Journalen kontaktar kurirernas försvarsadvokater svarar de att deras klienter inte vill prata.
”Min klient säger att det inte är aktuellt att prata med media, av hänsyn till sin egen säkerhet. Det är mycket riskabelt för honom att uttala sig”, skriver en advokat i ett mejl till Journalen.
Tystnadskulturen och oviljan att samarbeta med rättsväsendet är något typiskt för svensk gängkriminalitet.
"De här nätverken är ofta hierarkiskt uppbyggda där man inte nödvändigtvis känner eller förhåller sig till andra än de som befinner sig ett steg ovanför eller under i hierarkin", skriver Kjetil Tunold och avslutar: "Det är också en stor grad av tystnadskultur i de här miljöerna, av rädsla för repressalier.”